Про найголовніше різними мовами

This is Ukraine today:

C'est l'Ukraine d'aujourd'hui:

Dies ist die Ukraine heute:

To jest Ukraina dzisiaj:

Esta es la actual Ucrania:

Questo è l'Ucraina di oggi:

Esta é hoje a Ucrânia:

Ukrajina je danas:

Это Украина сегодня:

Це Україна сьогодні:

U.S., UK, Canada, Ireland, Australia, New Zealand, South Africa

Maidan Community Sector, Lviv: Dear friends!

By annexing Crimea, Russia has carried out an act of aggression against Ukraine. Currently Russia is transferring terrorist and sabotage groups to Eastern Ukraine. Russia aims to prevent legitimate presidential elections from happening. Everyday life in Eastern Ukraine has turned into a continuous nightmare in the middle of Europe. Our country is being destroyed right before our eyes. We therefore take the courage to inform you about current events in Ukraine. This is just another point of view. We will do our best to remain objective.

May 18 – 2191 international observers will be monitoring presidential elections in Ukraine on May 25th...

May 18 – During the night of May 18th, a motor convoy led by the terrorists is preparing to transport a special load from Ukraine to Russia. "In particular, bodies of terrorists, killed during the fights with Ukrainian soldiers will be transported. There are a few hundred bodies. According to our data, the motor convoy will cross the state border in Luhansk oblast", said Dmytro Tymchuk, the leader of "Information resistance" group.

May 18 – Several insurgents were detained as a result of the anti-terrorist operation near Kramatorsk. Two of these people introduced themselves as Russian journalists, said Dmytro Tymchuk, the leader of "Information resistance" group.

May 18 – After Russia's annexation of Crimea, over 7 thousand Crimean Tatars were forced to leave the peninsula due to "pressure from Russian invaders".

May 18 – Militia officers and the officers of the Special Purpose Mobile Unitfrom Krasnodar were preventing the arrival of Crimean Tatars to Simferopol. Crimean Tatars planned to participate in the commemorative events marking the 70th anniversary of their deportation.

May 18 – During a commemorative event dedicated to the 70th anniversary of the deportation, Crimean Tatars spoke about the need to urgently restore their rights and stop any discrimination based on political, national and religious grounds. They also declared their request to return the historic names to those sites, which names were changed after the deportation of Crimean Tatars, to pass the laws guaranteeing Crimean Tatar representation within Crimean authorities as well as to recognize Kurultai ans Mejlis – representative authorities of Crimea's autochton. Also Mejlis will press to annul the prohibition of entry to Crimea, which was issued to Mustafa Zhemilev, the deputy of the Supreme Council of Ukraine and the leader of Crimean Tatars.

May 18- After a commemorative event dedicated to the deportation of Crimean Tatars, communication has been lost with a journalist Osman Pashayev. On May 18th Osman Pashayev has streamed live from the commemorative events in Crimea. He was arrested by local illegal "authorities" of Crimea.

P.S.: Please spread this appeal as much as possible.



France, Belgique, Canada, Suisse

Le Secteur du peuple, Lviv: Chers collègues!

La Russie a commis un acte d'agression contre l'Ukraine et a annexé la Crimée. Depuis quelques semaines, la Russie met en place des groupes terroristes et des saboteurs dans les régions orientales de l'Ukraine. Son but – perturber les élections présidentielles légitimes. Actuellement la vie des habitants dans ces regions situées en plein milieu de l'Europe s'est transformée en un cauchemar continuel. On est en train de détruire notre pays devant nos propres yeux. Par conséquent, nous prenons notre courage à deux mains pour continuer à vous tenir aux courant des événements en Ukraine. C'est un point de vue parmi d'autres. Nous essayerons de rester objectifs.

Le 18 mai – Il y aura 2191 observateurs internationaux qui travailleront lors de l'élection présidentielle du 25 mai.

Le 18 mai – Dans la nuit du 18 mai, les terroristes se préparent à retirer des convois de fret spécial du territoire de l'Ukraine en direction de la Russie. "En particulier, les corps des terroristes morts dans les affrontements avec les forces de sécurité ukrainiennes seront transportés vers la Russie. Il y a des centaines de corps. Selon nos données, ces convois traverseront la frontière dans la région de Louhansk." déclare Dmytro Tymtchouk, directeur de Informatsiyny Opir (Information et Résistance).

Le 18 mai – Lors d'operations anti-terroristes près de Louhansk, plusieurs militants ont été capturés; parmi eux se trouvent deux journalistes russes – déclaration de Dmytro Tymtchouk, directeur de Informatsiyny Opir (Information et Résistance)...

Le 18 mai – Après l'annexion de la Crimée par la Russie, plus de 7 mille Tatars de Crimée ont été contraints de quitter la péninsule "en raison de pressions exercées par les envahisseurs russes".

Le 18 mai – La police de Crimée et la police anti-émeute (qui est arrivée de Krasnodar en Russie) essaient d'empêcher les Tatars de Crimée d'entrer à Simferopol pour commémorer le 70ème anniversaire de la déportation.

Le 18 mai – Pendant leur réunion commémorative du 70ème anniversaire de la déportation, les Tatars de Crimée ont déclaré qu'il faut restaurer immédiatement leurs droits et arrêter la discrimination pour des raisons politiques, nationales et religieuses. Les Tatars ont également demandé aux autorités de rétablir les noms historiques qui ont été modifiés après la déportation, d'adopter des lois qui assureront leur représentation dans les instances gouvernementaux de Crimée et de reconnaître le Kouroultay (assemblée générale de notables) et le Mejlis – deux instances représentatives des peuples autochtones de Crimée. Le Mejlis exige aussi que l'interdiction de l'entrée en Crimée de Mustapha Dzhemiliev, député de l'Ukraine et leader des Tatars de Crimée, soit levée.

Le 18 mai – Le journaliste Osman Pachayev a disparu apres la cérémonie commemorative des Tatars de Crimée à Simferopol. Pachayev couvrait en direct la cérémonie commémorative des Tatars. Il a été arrêté par les autorités d'occupation.

P.S.: Faîtes circuler cet appel, SVP!



Deutschland, Österreich, Schweiz

Bürgercenter von Maidan, Lemberg

Liebe Kolleginen, liebe Kollegen;

Russland hat einen Akt der Agression gegenüber der Ukraine begangen, indem es die Krim annektierte. Nun hat es terroristische Saboteurgruppen in die Ostukraine eingeschleust. Das Ziel ist, die legale Präsidentschaftswahlen in der Ukraine zu verhindern. Deswegen wird das Leben im Osten der Ukraine zum Albtraum inmitten von Europa gemacht. Vor unseren Augen wird das Land zerstört. Daher nehmen wir unser Mut zusammen, um Sie über die Ereignisse in der Ukraine zu informieren. Das ist nur ein Standpunkt, obwohl wir versuchen, objektiv zu sein.

18. Mai – Bei den Präsidentschaftswahlen am 25. Mai werden in der Ukraine 2.191 internationale Beobachter im Einsatz sein.

18. Mai – In der Nacht zum 18. Mai bereiteten sich die Terroristen auf Abtransport einer Autokolone mit besonderer Fracht nach Russland vor. "Unter anderem sollen Leichen der Terroristen, die bei den Kämpfen mit den ukrainischen Sicherheitskräften getötet wurden, ausgeführt werden. Die Zahl geht in die Hunderte. Nach unseren Informationen soll die Staatsgrenze im Gebiet Luhansk passiert werden", teilte der Leiter des Vereins "Informationswiderstand" Dmytro Tymtschuk mit.

18. Mai – Bei Kramatorsk wurden im Rahmen des Anti-Terroreinsatzes mehrere Separatistenkämpfer festgenommen. LautDmytro Tymtschuk vom Verein "Informationswiderstand" stellten sich zwei davon als russische Journalisten vor.

18. Mai – Nach der Annexion der Krim durch Russland mussten über 7.000 Krimtataren die Halbinsel aufgrund des "Drucks seitens russischer Besatzer" verlassen.

18. Mai – Auf der Krim haben die Polizei und die Sondereinheit OMON aus Kransnodar (Russland) versucht, die Anreise von Krimtataren nach Simferopol zum 70. Jahrestag der Deportation (der Krimtataren) zu verhindern.

18. Mai – In der Gedenkveranstaltung anläßlich des 70. Jahrestags der Deportation haben die Krimtataren die sofortige Wiederherstellung ihre Rechte und Einstellung ihrer Diskriminierung aus politischen, ethnischen oder religiösen Motiven gefordert. Krimtataren verlangen auch, historische Ortsnamen, die nach der Deportation geändert wurden, wieder einzuführen, sowie Gesetze zu verabschieden, die ihre Vertretung in den Machtorganen der Krim garantieren sowie den Kurultai (Vertreterversammlung der Krimtataren) und den Meclis (Vorstand) als Vertreterorgane der Urbevölkerung der Krim anerkennen. Der Meclis wird auch verlangen, den Einreiseverbot auf die Krim für den abgeordneten des ukrainischen Parlaments, den Vorsitzenden der Krimtataren Mustafa Cemilev aufzuheben.

18. Mai – In Simferopol ist nach der Gedenkveranstaltung der Krimtataren der Jounalist Osman Paschajew verschwunden. Auf Anrufe antwortet er nicht. Am 18. Mai berichtete er live aus Simferopol über die Gedenkveranstaltungen der Krimtataren. Er wurde durch die Besatzer verhaftet.

PS: Bitte, wie weit verbreitet diese Informationen wie möglich.



Sverige

Maiden Community Sector, Lvov: Kära vänner!

Genom att annektera Krim, har Ryssland genomförs av angrepp mot Ukraina. För närvarande Ryssland är transferrin till terrorist och sabotagegrupper i östra Ukraina. Vi därför tar modet att informera dig om aktuella händelser i Ukraina. Detta är bara en annan synvinkel. Vi kommer att göra vårt bästa för att r förbli objektiv.

Maciej Zaremba

OROLIGHETERNA I UKRAINA

Staden där Europa syns som tydligast

Det är en vecka kvar till EU-valet. Maciej Zaremba har rest till Lviv i Ukraina för att hitta sin morfars dödsplats. Men också för att träffa människor som med värdighet slåss för ett gemensamt Europa. Eva Tedesjö fotograferade.



Morfar har ingen grav. Det sägs att han blev igenkänd och skjuten på gatan redan i november 1941. Det är vad min mamma alltid hävdat. Också jag vill hoppas att det var då. Alternativet är nämligen att han i augusti 1942 tagits till ravinen Kuliczowka utanför Krzemieniec, tvingats klä av sig naken och med piskrapp fösts till randen av en lergrop.

Nyfikna bybor som samlats på bergsluttningen kunde inte förstå hur liken av åtta tusen judar skulle få plats i den femtio meter långa och tio meter breda graven. Men om man tvingar människor att lägga sig skavfötters på de nyss skjutna och fyller utrymmet mellan deras ben med barn, får man plats med väldigt många. "Sardinenpackung" som facktermen lyder, uppfanns av Friedrich August Jeckeln från Hornberg i Baden-Württemberg.

Jag kom till Ukraina för att lägga en sten på morfars dödsplats eftersom ingen någonsin gjort det. Izak Wilhelm Immerdauer, domare i den polska staden Tarnow, finns varken på listan över stupade polska ämbetsmän eller i rullorna över mördade judar. Han är utplånad ur de kollektiva minnena. Inte polsk nog för polacker, inte heller judisk så det räckte för att sörjas av trosbröder.

Det var inte lätt att hitta hit. Lervägen som leder till platsen där en tredjedel av stadens befolkning finns begraven är inte utmärkt på stadskartan. Av Krzemieniecs åtta tusen judar överlevde fjorton. Därför är det ingen bra idé att fotografera husfasaderna i Kremenets, som staden nu heter. Då kan det hända att gardiner dras för hastigt. Så är det på de flesta orter i denna del av Europa. De som bor i husen var inte med när dessa bytte ägare. Men de vet tillräckligt för att inte vilja veta mer.

Jag har en annan grav att besöka här, men jag har inte namnet på den döde. Kanske har inte han heller någon gravsten. Ukrainaren som i november 1941 var polischef i Krzemieniec kunde sluta sina dagar på så många sätt. Om han gick med i partisanerna UPA kunde han dö för en polsk, tysk eller sovjetisk kula. Han kunde också tas till fånga och skickas att frysa ihjäl bortom Ural. Eller, lika sannolikt, anmäla sig frivillig till Waffen SS Galizien i hopp om att vinna ett fritt Ukraina, och stupa på östfronten. Men innan något av detta hände skaffade han en lastbil, inväntade en månfri natt och räddade två judinnor från en vidrig död. En av dem hette Liljan och kom att bli min mor.

Jag skulle kunna fråga gamla människor vad han hette, polischefen i Krzemieniec 1941. Någon minns säkert. Men jag vill inte väcka demoner till liv.

Detta kan tyckas vara ett konstigt sätt att inleda en artikel inför EU-valet. Men jag tror att Ukraina är den plats från vilken Europa syns som tydligast. Någon kanske menar att det bara är en hägring, ett förskönat Europa. Dock var det här som människor för första gången gick i döden för EU-fanan. Var det verkligen för en hägring? I så fall går vi alla en dyster tid till mötes.

Vad är den europeiska unionen bra för? Sett från Stockholm eller London ser den ut att mest handla om pengar. Är det värt att hålla Grekland under armarna, var euro ett misstag, hur länge skall vi betala för att freda Frankrike från dess bönder, har det inte blivit kostsamt med den fria rörligheten. Är det lönt att vara med i denna klubb? På den cyniska frågan har faktiskt marknaden en sorts svar.

Henley & Partners heter ett bolag som är en sorts kopplare. Det lockar stater att öppna sin famn mot betalning och bjuder ut varan till högstbjudande. I klartext: medborgarskap till salu. Länge har bara gamla pirathamnar i Västindien drivit den kommersen: Saint Kitts and Nevis, Antigua och Dominikanska republiken. Nyheten för i år är att Malta bjuder ut sig, därför vet vi vad rika ryssar och kineser är beredda att betala för enskild anslutning till EU. Tio miljoner kronor kostar det att bli medborgare i 28 stater, åtnjuta sjukvård och skydd mot godtycke, slippa muta polisen samt resa visumfritt i 69 länder, inklusive USA. Om svenska pass vore till salu skulle de bli dyrast av alla, framgår det av Henley & Partners ranking. Vi reser fritt i 173 av världens 218 länder.

Jag nämner detta bara som erinran, eftersom fiskar brukar ha svårt att minnas fördelarna med vatten. Själv tror jag inte att allt detta livsgodis, som för övrigt inte ens är inom räckhåll för Ukraina, räcker för att förklara den desperata envisheten hos människorna på Majdan. Det är förstås vanskligt att tolka sinnelaget hos ett folk. Men om man inte ens försöker riskerar man att bli åskådare till sitt eget öde.

Påskdagarna 2014 är Lviv en overklig plats. För sex veckor sedan var det revolution här. Presidenten flydde landet, liksom toppen av statsledningen. I Kiev finns en provisorisk regering som inte tycks kontrollera armén, om det nu finns någon. Ryska trupper har intagit Krim. På vägen hit var det nästan omöjligt att växla till sig valuta. (I en av bankerna i Krakow stod hryvniakursen på noll.) Enligt gängse definitioner är Ukraina en stat i upplösning, en plats där vad som helst kan hända.

Den enda påminnelsen om tillståndet är högarna av blommor framför porträtten av de dödade i Kiev. Frihetstorget är fyllt av flanörer, barn far runt i leksaksbilar. Men det är något med rytmen. Människor rör sig långsamt, nästan utstuderat. Man gör plats för varandra, vybatje, ursäkta, för all del. Inte ens de fåtaliga poliserna bär vapen, de ser ut att be om ursäkt för att de finns. Och så det där märkliga med ständig ögonkontakt, vad det än gäller, spårvagnsbiljetten eller bara ett möte på gatan. Jag har sett det förr, en enda gång, i Polen, 1981. Också den gången stod stridsvagnar vid gränsen. Fast då var de ännu sovjetiska, inte ryska.

Jag genomkorsar staden efter tecken på ryssfientlighet. De måste finnas här, allt annat vore onaturligt. Kärlek kan förbli obesvarad, hatet blir alltid ömsesidigt. Och nu har Rysslands medier i två månader framställt Ukrainas folk som våldsverkare och undermänniskor. Jag spanar in en hotfull affisch. Den maskerade gestalten gör stopptecken. Ryssar ej välkomna? Nej, "Povstaniec nie barbar! Nie ruinuj svoi misto!" Som betyder: "Revolutionärer är inga barbarer! Sabba inte din egen stad!"

På gatstenen hittar jag en sprejad babusjka med huggtänder. Och så, äntligen, en liten rysk flagga, placerad som en p-bot på en bil som blockerar trottoaren. Texten upplyser: "Jag parkerar som en ockupant".

Det är som om staden ingått en hemlig pakt med sig själv. Det finns kylskåpsmärken med Putin under hakkorset, men inga ryska flaggor med hakkors. På Stortorget tömmer sjuåriga flickor vodkaflaskor i avloppet. Mammorna håller i plakat: "Sponsra inte ockupanten, köp inte ryska varor". "Det är väl inte riktig vodka?", undrar någon häpet. Jo, det är det.

Jag blir vittne till ett rådslag hos Lviv-Boycott, som genom att dela ut små blad med namn på ryskimporterade varor fått försäljningen att gå ned till hälften. (Tråkigt för Carlsberg, som numera äger Rysslands största ölmärke "Baltika".) Vad skall man göra med Bank Rosija, som visar sig finansiera Los Colorados? De kallas så (efter skalbaggen, för de gul-svarta bandens skull), separatisterna i Donieck. Andryj Senkovskyj erbjuder sina pojkar. Han är teleingenjör och ledare för en av de vaktstyrkor som under revolutionen skyddade museer och konsulat. Vad sägs om att måla över bankfönstren i samma färger? "Nej, för fan, vi är européer", får han höra. Skadegörelse, det får ryssar stå för.

Jag kan ha missat något. Eller så finns det nattliga patruller som avlägsnar hätskheter. Men det verkar faktiskt som om den ryska aggressionen har lyckats med något storartat: att driva fram en moralisk istället för en etnisk definition av vad det vill säga att vara ukrainare. Med andra ord – att göra patrioter av nationalister.

Jag kanske uttrycker mig obegripligt. Det beror på äkta språkförbistring. I New Republic (12/5 2014) skriver historikern Anne Applebaum att Ukraina behöver mer, inte mindre av nationalism. Det är patriotism hon menar: beredskap att ta ansvar för landets väl och ve.

I svensk och brittisk text gör man sällan skillnad på patrioter och nationalister. Men i länder som upplevt liberalt-nationella resningar (som folkens vår 1848-49, eller Amerikas 1776) står orden för vitt skilda hållningar. Patriotens hängivelse kan liknas vid mannens kärlek till en kvinna. Att älska en betyder inte att man hatar alla andra. Nationalisten är mer som en fotbollssupporter. För att få upp den (rätta känslan) för sitt land, måste han nedvärdera andra folk. Hans lag är alltid bäst, hur illa det än bär sig åt. Patrioten, däremot, kan ta kritik, ty han älskar inte landet som det är, utan som det borde vara. Som en Vilhelm Moberg. Och så den viktigaste skillnaden: den nationelle tror att bara folk av samma bakgrund kan dela hans hängivelse. För patrioten är det rakt tvärtom. Det är hållningen som gör ett folk, inte var man kommer från.

Vi behöver dessa distinktioner för att förstå vad det var som uppstod på torget i Kiev. Popstjärnan Ruslana Lyzjytjko (som vann Eurovision 2004) ställde in konserter för att nätterna igenom med allt hesare röst sjunga Sjtje ne vmerla Ukraina på Majdan. När Ruslana blir känslosam får hon en lätt accent. Hennes modersmål är ryska. Att vi kunde följa händelserna på Maidan i realtid beror på Hromatske, oberoende webbteve, dirigerat av Mustafa Naiem, född i Kabul. Den ukrainare som ryska medier hetsar mot mest heter Igor Kolomojskyj, guver¬nören i Dniepropetrovsk som utfäst en belöning på varje gripen seperatist eller hans vapen. Kolomojskyj råkar vara jude. ¬Oleksandr Turtjynov, som utnämnt honom, är däremot protestant.

Så kunde man hålla på länge. Det mest talande är minnes¬platsen över de fallna på Majdan. Mihaylo Ziznievskij, bela¬rus, Sergil Nigojan, armenier, David Kipiani, georgier, Igor Tkatjuk, ryss, Georgij Arutiunjan, armenier, Olexandr Stjerbatyuk, judisk aktivist. Till hans jordfästning kom maskerade ultranationalister från Högra Sektorn. För att ära hjälten och skjuta hedersalut – vilket noterades med viss häpnad ända till Jerusalem och New York. Kanske var det bara teater. Kanske något mer.

Jag räknar upp detta för att peka på det mest bisarra i Putins propaganda: att han vill skydda Ukrainas minoriteter (och särskilt de ryskspråkiga) mot nationalism. I själva verket är ryskan den ukrainska revolutionens lingua franca. Ingen har uttryckt det bättre än Timothy Snyder: "Rysktalande kan säga vad de vill i Ukraina, med det kan de inte göra i Ryssland."

Jaroslav Rusjtjysjyn, född i Lviv, talar engelska, polska, hjälplig franska, något tyska, säger han. Och ryska? "Ni fråga¬de om främmande språk." På Majdan var det omväxlande ryska och ukrainska. Skärmarna på sin Harley Davidson har han smyckat med slingrande folkmotiv, men Julia Timosjenkos etniska utstyrsel inger honom avsmak.

Man kan tycka att Rusjtjysjyn har det bra, och hade därför mycket att förlora. Han är mångmiljonär, hans företag Trottola med nio fabriker och femhundra anställda dominerar exporten av damkläder. Kunderna heter sådant som Zara och Lener Cordier. I dag uppträder Rusjtjysjyn i en grafitgrå kostym som ser ut att ha kostat mera än hans hoj. Men nyligen kamperade han påbyltad på EuroMajdan i Kiev.

När dragkampen på torget började gjorde direktörerna i Lvivs företagarförening upp ett schema. Några for i omgångar för att hålla stånd på Majdan, andra bekostade transport av folk, mat och kläder. Rusjtjysjyn är dock mest stolt över blockaden i Lviv. I fem veckor stod en mänsklig mur dygnet runt kring kasernerna och lyckades hindra militären från att ta sig ut. Hans eget skift började fyra på morgonen.

Se där, svagheten med de snabba nyheterna i teve. Eller uppfattade tittaren den väloljade logistiken? Sambands¬centraler, videoövervakning av polisens rörelser, utrustning ... De plagg som på teve såg ut som skottsäkra västar visar sig komma från leverantören till Zara. "Vi sydde upp dem i all hast, tunna stållister i vadderat tyg. Skyddade inte mot eldvapen, förstås. Men höjde självkänslan".

Ukrainas mest brännande problem är korruptionen, säger Rusjtjysjyn. Till och med universitetsexamen är till salu. (Jag minns affischen: "Den som ger mutor har Majdanoffrens blod på sina händer".) Rusjtjysjyn berättar att hans arbetare ogillar att företaget betalar alla skatter. Om han fuskade, som så många andra, skulle de få mera i plånboken. Men han är optimist. "När allt färre handlar off-line (i butiker, alltså) kommer de oseriösa firmorna att slås ut." Jag ber honom kommentera talesättet "EU tog ställning. Putin tog Krim." Visst, säger han, tyska hamburgare väger tyngre än internationella avtal. Men de milda sanktionerna har också haft verkan. "Utan dem hade det redan varit krig." Jag frågar vad som oroar honom mest. "Krim. Vi har förlorat land. Det är risk för en dolkstötslegend".

Det är alltså inte Putin som skrämmer honom mest, det är att hans landsmän skall få ännu en anledning att betrakta sig som offer för främlingars komplotter och att leta skyldiga till sina olyckor. Man kan bara hoppas att det är sant att han överväger att bilda ett politiskt parti. Hans svar sätter fingret på Ukrainas ömmaste problem: Att det finns så många demoner som kan släppas loss. Mot bakgrund av historien är det faktiskt häpnadsväckande att det högerextrema Svoboda har mindre stöd i Ukraina än Åkessons parti har i Sverige. Inget annat land i Europa, utom Ryssland, hyser så mycket ont minne att exploatera.

Denna berättelse började vid en massgrav och sådana finns det flera här än någon annanstans. Från trettiotalet till 1945 var Ukraina det dödligaste området i världen. Det var här som de röda och de bruna massmördarna avlöste varandra.1930 började Stalin likvidera människor med högre utbildning för att en gång för alla ta död på idén om ett självständigt Ukraina. 80 procent av de bildade och utbildade gick under. Svälten 1932-33, numera betraktad som ett planerat folkmord, skördade mellan 3 och 4 miljoner offer. Notera detta "mellan". En osäkerhetsmarginal på en miljon. Därefter världskriget och Förintelsen. Det var här de bodde, och i Polen, merparten av Europas judar, efter att 1791 blivit bannlysta i Ryssland. Sex miljoner dog här under kriget, av dem 1,5 miljoner ¬judar. Låt mig också nämna det extremt grymma partisankriget mot krigsslutet (ukrainare mot polacker, ryssar och tyskar) samt 25 år av Stalins terrorvälde. Ännu pågår utforskningen av massgravarna vid NKVD-fängelset i Bykovnia utanför Kiev. Man tror att de döljer 100 000 lik. Nej, inte krigsoffer. Döda efter förhör.

Jag talar om demoner, eftersom minnet av allt detta finns i det fördolda. Tyskar har haft snart sjuttio år på sig att försonas med andra och med sig själva. I Ukraina har det tills nyligen inte ens varit lovligt att tala om historien. Om den nu ens fanns. Enligt den sovjetiska uppslagsboken över Ukraina (tryckt på 80-talet) har Förintelsen tydligen inte ägt rum, av det enkla skälet att det aldrig funnits några judar i Ukraina. Ordet nämns inte.

Mitt i Lviv, symboliskt placerad intill katedralen, står monumentet över denna politik. En gigantisk radiomast vars enda uppgift varit att utsända brus. Bokstavligen. Jag minns ¬ljudet från min barndom, det var som tusen kaffekvarnar, som dränkte utsändningar från Väst.

Och när det blev möjligt att tala, 1991, blev det bara för plågsamt. Här farfar frihetskämpen som dock mördade judar. Där morfar, först torterad, sedan angivare. Man vet tillräckligt för att inte vilja veta mer.

Den ukrainske historiken Jaroslav Hrycak skrev år 2009 att EU var en förening av nationer som erkänt sitt medansvar för Förintelsen. Varken mer eller mindre. Marknaden och allt det andra var bara bihang. Det är också min idé om varför EU kom till. Men Hrycak trodde inte att hans landsmän skulle ta det steget utan mycket starka påtryckningar utifrån. (Naturligtvis inte. Tyskar fick man tvinga. Fransmän och polacker började sin rannsakan först efter böcker utgivna i utlandet.)

Det är oerhört svårt för ett folk som misshandlats av historien, och vävt sin identitet kring det egna martyrskapet att erkänna att man också varit förövare. Fenomenet kan studeras dagligdags. Man hinner inte avsluta den sakligaste mening (om polsk judepogrom, arabisk slavhandel, afrikanskt kvinnoförakt, israelisk ockupation) förrän polacken/araben/afrikanen/israelen går i försvar. Identiteten gör motstånd, den vill vara entydig. I Europa är det endast tyskar som slutat med sådant, (och svenskar, som sällan ser sig som offer.)

Det heter att en våg av högerextremism sveper över Europa. Det är en dålig metafor. Det vore klokare att tala om smitta, eftersom den drabbar så ojämnt, så man kan undra om några har svagare immunförsvar än andra. Varför anfäktas Ungern, Österrike och Frankrike, men inte Portugal och Spanien? Gängse sociologi ger ingen upplysning, i de senare länderna är arbetslösheten dubbelt så hög som i de förra.

Inte heller invandringen duger som förklaring. Ty i så fall skulle Sverige, som sedan 60-talet tagit emot flest främlingar per capita, leda missnöjesligan. I själva verket är det tvärtom, visar statsvetaren Marie Demker i en nyutkommen bok. Ju fler främlingar som kommer hit, desto färre svenskar ser dem som ett problem. Vilket antyder att Jimmie Åkessons parti kanske lever på flera sorters missnöjen.

Det finns förvisso i ett Europa, där både liberaler och socialister slåss om medelklassen många som känner bitterhet över att bli akterseglade av en globalisering man inte begriper, befunna överflödiga, sedda ned på för att man inte hängt med i diskursen om genus och etnicitet, underbetalda för att man råkar arbeta med sjuka eller barn, svikna av en skola som inte håller vad den lovat. Eller, som fallet är i forna Östeuropa, offrade på de ofrånkomliga reformernas altare.

Allt detta är begripligt. Det man vill förstå är varför benägen¬heten att följa charlataner och leta syndabockar är så ojämnt fördelad. Jag menar att det har med historien att göra. Med det som varit, men ännu mer vad efterkommande gjort av det som varit. Det finns psykoanalytiskt sinnade forskare som menar att nationer fungerar som personer. Om de inte klarar av att se sanningen om sig själva, och försonas med den, vilket är en svår process, kommer de att styras av krafter de inte begriper. Alltsammans börjar med att erkänna det onda man gjort andra.

Kunde det tänkas att Le Pens framgångar har något samband med att fransmän vill tro att deras land stod på den goda sidan under kriget och att antisemitismen var en tysk uppfinning? Eller inte kan försonas med att engelskan blivit världsspråket, Tyskland en stormakt? Häromveckan ¬påpekade ¬Katrine Kielos i lätt ton att man i Österrike kommit fram till att Hitler egentligen var tysk. Men hon menade förstås allvar. Vore jag freudianskt sinnad skulle jag säga att österrikare röst¬ar på FPÖ för att övertyga sig själva om att idéer som hans har de aldrig stött på tidigare.

Chefen för Förintelsemuseet i Auschwitz, Piotr Cywinski, berättar att var tredje av SS-männen i lägret var från Österrike och att dessa hörde till de mest sadistiska. Kanske för att de behövde bevisa att de dög. "Är det inte märkligt", säger Cywinski. "Vi har en miljon utländska besökare. Flest britter, amerikaner, israeler, tyskar förstås. Men nästan inga österrikare." Nej, och knappt några ryssar heller. 6 600, närmare bestämt, jämfört med 20 000 svenskar.

I Lviv kan man se Putin avbildad med Hitlermustach. Tveksam jämförelse, Hitler var dock besatt av bisarra idéer, Putin är nog bara besatt av makten. Den otäcka likheten finns på ett annat plan: Det ryska samhället av 2014 har bara för mycket gemensamt med tyskarnas sinnelag 1935. Vapendyrkan, föraktet för det svaga och det feminina (då judar, nu "Gayropa") och ett skriande behov av revansch. Tyskland hade förlorat världskriget, Ryssland efter murens fall förlorade både imperiet och freden. Det måste finnas någon som bär skulden till att det enorma landet är en ekonomisk dvärg, akterseglat av asiater som man vant sig att förakta.

Väcker man varken sympati eller ens respekt återstår att injaga fruktan. Jag är rädd att den är äkta, ryssars uppslutning bakom sin ledare. Och tragisk, i ordets djupaste betydelse. Av alla Europas folk är ryssar de som vet minst om hur fascism blivit till. De skulle inte känna igen den, inte ens i spegeln. De fick inte vara med på den långa historielektionen, efterkrigs¬tidens. Det hette att den inte angick dem. Att så få av dem besöker Auschwitz kan faktiskt bero på att de inte vet att det finns.

Jag vet inte om jag med detta lyckats förklara vad EU är bra för. Det kan hända att Vladimir Putin kommer att göra det bättre.

http://www.dn.se/

PS: Sprid gärna denna vädjan så mycket som möjligt.



Polska

Ludowy sektor Majdan, Lwów: Szanowni Państwo!

Rosja dokonała aktu agresji przeciw Ukrainie, anektując Krym. Teraz Rosja wprowadziła grupy terrorystyczno-dywersyjne na Wschodnią Ukrainę. Cel jej działań- zapobiec legalnym wyborom prezydenckim na Ukrainie. Dlatego dziś życie mieszkańców Wschodniej Ukrainy pozostaje ciągłym horrendum w środku Europy. Na naszych oczach niszczą nasz kraj. Dlatego bierzemy na siebie odwagę informować państwa o wydarzeniach na Ukrainie. To jest jeszcze jeden punkt widzenia. My postaramy się być uczciwymi.

18 maja – Na wyborach prezydenckich 25 maja na Ukrainie będą pracować 2191 obserwatorów międzynarodowych.

18 maja – W nocy na 18 maja terroryści szykowali się do wywiezienia z terytorium Ukrainy do Rosji konwoju z ładunkiem specjalnym. "Zostaną wywiezione ciała terrorystów, zniszczonych w starciach z ukraińskimi siłami bezpieczeństwa. Są setki trupów. Według naszych danych, przekroczenie granicy państwa obędzie się w obwodzie Ługańskim" – powiedział szef grupy "Opór Informacyjny" Dmytro Tymczuk.

18 maja – Pobliżu Kramatorska podczas akcji antyterrorystycznych zostały zatrzymane kilka bojowników, z których dwóch powiedzieli, że są rosyjskimi dziennikarzami, oświadczył szef grupy "Opór Informacyjny" Dmytro Tymczuk.

18 maja – Po aneksji Krymu przez Rosję ponad 7 tysięcy Tatarów krymskich zostały zmuszeni do opuszczenia półwyspu "z powodu nacisków ze strony rosyjskich najeźdźców".

18 maja – Na Krymie policja i oddziały specjalne policji, którzy przybyli z Krasnodaru, przeszkodziły przyjazdowi Tatarów krymskich do Symferopola dla udziału w upamiętnieniu 70. rocznicy ludobójczej deportacji Tatarów krymskich.

18 maja – Na wiecu żałobnym z okazji 70. rocznicy ludobójczej deportacji Tatarzy krymscy zadeklarowali potrzebę natychmiastowego przywrócenia ich praw i powstrzymania dyskryminacji z powodów politycznych, narodowych i religijnych. Także Tatarzy krymscy domagają się przywrócenia historycznych nazw, które zostały zmienione po deportacji ich ludu, oraz przyjęcia ustaw, które zapewnią ich reprezentację w organach władzy na Krymie, a także uznania Kurułtaju i Medżlisu organami przedstawicielskimi rdzennych mieszkańców Krymu. Również Medżlis będzie domagać się zniesienia zakazu wjazdu na Krym deputowanego parlamentu Ukrainy, lidera krymskich Tatarów Mustafy Dżemilewa.

18 maja – W Symferopolu po wiecu żałobnym krymskich Tatarów zniknął dziennikarz Osman Paszajew, z nim niema łączności. W Symferopolu 18 maja Paszajew prowadził transmisję z wydarzeń memorialnych. Koledzy podejrzewają, że został aresztowany przez władze okupacyjne Krymu.

Postscriptum: Proszę rozprzestrzeniać tę informację jak najszerzej.



Italia, Svizzera, Vaticano

Settore pubblico di Maidan, L'viv: Gentili colleghi!

La Russia, annettendo la Crimea, ha effettuato un atto di aggressione nei confronti dell'Ucraina. Ora essa ha introdotto gruppi terroristici e sovversivi in Ucraina orientale. Il suo fine è quello di vietare che le elezioni presidenziali legittime abbiano luogo. In questo modo la vita in Ucraina orientale si è trasformata in un incubo nel cuore dell'Europa. Davanti ai nostri occhi viene distrutto il nostro Paese. Per questo, ci prendiamo la responsabilità di informarvi riguardo agli eventi in Ucraina. Si tratta di un altro punto di vista. Cercheremo di essere obiettivi.

18 maggio – Nel corso delle elezioni presidenziali che si terranno in Ucraina il 25 maggio saranno attivi 2191 osservatori internazionali.

18 maggio – Nella notte del 18 maggio i terroristi intendono guidare delle colonne di auto con carico speciale fuori dal territorio dell'Ucraina, in Russia. "In particolare, verranno portati via i corpi dei terroristi uccisi nel corso degli scontri con le forze di sicurezza ucraine. Si tratta di centinaia di cadaveri. Secondo i nostri dati, il passaggio del convoglio con i cadaveri attraverso il confine dello Stato avverrà nella regione di Luhans'k", – ha detto il capo del gruppo "Informatsiinyi Opir" Dmytro Tymchuk.

18 maggio – Nei pressi di Kramators'k nel corso delle azioni antiterroristiche sono stati catturati diversi militanti, due dei quali hanno dichiarato di essere giornalisti russi, – informa il capo del gruppo "Informatsiinyi Opir" Dmytro Tymchuk.

18 maggio – A seguito dell'annessione della Crimea da parte della Russia oltre 7.000 tatari di Crimea sono stati costretti a lasciare la penisola "a causa della pressione da parte degli invasori russi".

18 maggio – In Crimea, le forze della polizia e della OMON (unità speciali antiterrorismo russe) che sono arrivate da Krasnodar hanno opposto resistenza all'arrivo dei tatari a Simferopol in occasione della manifestazione per il 70• anniversario della deportazione.

18 maggio – Nel corso della manifestazione di lutto per il 70• anniversario della deportazione, i tatari di Crimea hanno dichiarato che è necessario l'immediato ripristino dei loro diritti e la fine delle discriminazioni per motivi politici, nazionali e religiosi. I tatari hanno posto anche il requisito che i nomi storici che hanno subito modifiche а seguito alla deportazione dei tatari dalla Crimea vengano ripristinati, che vengano adottate leggi che garantiscano la loro rappresentanza negli organi di potere in Crimea e che il Kurultaj е il Mejlis vengano riconosciuti come organi di rappresentanza del popolo autoctono della Crimea. Inoltre, il Mejlis richiede di togliere il divieto di ingresso in Crimea al deputato dell'Ucraina, nonché leader del popolo tataro di Crimea, Mustafa Cemilev.

18 maggio – A Simferopol dopo la manifestazione del popolo dei tatari di Crimea è scomparso il giornalista Osman Pashaiev. Egli ha effettuato una trasmissione in diretta della manifestazione nel corso della giornata. È stato arrestato dalle autorità occupazionali della Crimea.

Post scriptum: Si prega di diffondere queste informazioni il più ampiamente possibile.



Сербіиа

Građanski sektor Majdana, Lavov: Poštovane koleginice i kolege!

Rusija je izvršila akt agresije prema Ukrajini anektiravši Krim. Sada je uvela terorističko-diverzantske grupe u Istočnu Ukrajinu. Cilj je da se spreče legalni izbori predsednika. Zato je sad život u Istočnoj Ukrajini pretvoren u totalni užas u centru Evrope. Na naše oči uništava se naša zemlja. Zato se usuđujemo da vas informišemo o događajima u Ukrajini. Ovo je još jedna tačka gledišta. Trudićemo se da budemo objektivni.

18. maj – Na predsedničkim izborima 25. maja u Ukrajini radiće 2191 međunarodni posmatrač.

18. maj – Noću pre 18. maja teroristi se spremaju izvesti sa teritorije Ukrajine na teritoriju Rusije kolone automobila sa posebnim teretom. "Između ostalog će biti izvezena tela terorista, uništenih u vojnim sudarima sa ukrajinskom vojskom. Leševa ima nekoliko stotina. Prema našim podacima prelaz kolone automobila sa leševima kroz državnu granicu je planiran u Luhanskoj oblasti", rukovodilac grupe "Informacioni otpor" Dmitro Timčuk.

18. maj – Kod Kramatorska u toku antiterorističke operacije su uhapšeni nekoliko terorista, dvojica od njih su se predstavili kao ruske novinare,rukovodilac grupe "Informacioni otpor" DmitroTimčuk.

18. maj – Nakon aneksije Krima od strane Rusije,preko 7 hiljada krimskih Tatara su morali napustiti poluostrvo "zbog pritiska od strane ruskih okupanata".

18. maj – U Krimu policija i specijalne jedinice OMON, koji je stigao iz Krasnodara, sprečavali su dolazak krimskih Tatara u Simferopolj na manifestaciju posvećenu 70. godišnjici deportacije.

18. maj – Na žalosnoj manifestaciji posvećenoj 70. godišnjici deportacije, krimski Tatari su izjavili da je neophodno hitno vratiti svoja prava i zaustaviti diskriminaciju po osnovu političke, nacionalne i verske pripadnosti. Krimski Tatari takođe traže da vrate istorijske nazive, koji su bili promenjeni nakon deportacije krimskih Tatara, kao i usvajanje zakona koji garantovaće njihovu zastupljenost u vladi Krima, a takođe traže priznati Kurultaj i Medžlis kao predstavnička tela autohtonog naroda Krima. Medžlis će takođe tražiti ukidanje zabrane ulaska u Krim narodnog poslanika Ukrajine, vođe krimskotatarskog naroda Mustafe Džemiljova.

18. maj – U Simferopolju nakon žalosne manifestacije krimskotatarskog naroda je nestao i ne javlja se novinar Osman Pašajev. U Simferopolju 18. maja Pašajev je vodio emisiju uživo iz žalobnih manifestacija krimskih Tatara. Bio je uhapšen od strane okupacione vlade Krima.

Пс.: Молимо вас да шире ову информацију што је шире могуће.



Portugal, Brazil

O Sector Civil do Maidan, Lviv: Caros colegas!

A Rússia realizou um ato de agressão contra a Ucrânia, anexando a Crimeia. Depois disso, ela enviou grupos subversivos de terroristas para Leste da Ucrânia. O objetivo é não permitir legais eleições do presidente. Assim, a vida das pessoas em Leste da Ucrânia foi transformada para um pesadelo no centro da Europa. Diante dos nossos olhos, o nosso país está a ser destruído. Por isso, tomamos a coragem de informar-vos sobre os acontecimentos na Ucrânia. Este é um dos pontos de vista. Vamos tentar ser imparciais.

Notícias de 17 de Maio

O objectivo principal do novo presidente é assinar parte económica do Acordo sobre associação com União Europeia – primeiro-ministro da Ucrânia, Arseniy Yatsenyuk.Yatsenyuk espera que o novo Presidente da Ucrânia será eleito "o mais rapidamente possível".

Autoridades de ocupação da Crimeia permitiram tártaros da Crimeia comemorar tártaros da Crimeia deportados em 18 de Maio pelo Stalin apenas nos cemitérios. Antes, os eventos de lamentação aconteceram nas praças principais das cidades e perto de mosques. Nesta maneira autoridades de ocupação estão limitando o povo indígena da Crimeia.

O Serviço da Segurança da Ucrânia descobriu e terminou fontes de financiamento que deviam ser utilizadas para preparação de tumultos em massa e atos de terrorismo. Foi uma tentativa de tranferir 3.93 milhões grívnias para uma organização comercial atraves de contas bancárias de uma moradora de Odessa Z. Isso foi um canal de financiamento de terroristas.

Organização de eleições foi bloqueada em seis distritos eleitorais em regiões de Donetsk e Luhansk como o resultado de atos ilícitos de terroristas pró-russos (informação de 16 de Maio) – a Comissão Eleitoral Central.

Às 5:45 da manhã guardas de fronteira ucranianos deteram o "governador" da autoproclamada "República popular de Luhansk" Valeriy Bolotov. Mas, por circunstâncias inexplicáveis, ele foi liberado pelos terroristas.

Num futuro próximo autoproclamada "República popular de Donetsk" pretende pedir a Rússia para inclui-la em Federação Russa – disse assim chamado "primeiro ministro" da "República popular de Donetsk" Oleksander Boroday.

Os separatistas da autoproclamada "República popular de Donetsk" não excluem nacionalização de bens de alguns oligarcas para "posição política errada".

P.S. Por favor, espalhe esta informação o mais amplamente possível.

We exspress our sincere gratitude to the International Renaissance Foundation that supported this publication.

Висловлюємо вдячність Міжнародному фонду "Відродження" за підтримку цієї ініціативи.

Блог автора – матеріал, який відображає винятково точку зору автора. Текст блогу не претендує на об'єктивність та всебічність висвітлення теми, яка у ньому піднімається. Редакція "Української правди" не відповідає за достовірність та тлумачення наведеної інформації і виконує винятково роль носія. Точка зору редакції УП може не збігатися з точкою зору автора блогу.